En söndagströja och tankar om hållbarhet

Jag har funderat en del på sistone, på miljö och hållbarhet, på min egen tid och vad som får mig att stressa ned. För mig har det varit stickning som varit min avkoppling de senaste månaderna, och jag har funderat på hur man ska kunna använda det i ett hållbarhetsperspektiv. Jag tycker om att bära ”over-sized”, raka, stickade tröjor, och hittills har jag köpt nästan alla sådana på H&M. Jag tycker väldigt mycket om mina tröjor, men jag har samtidigt funderat väldigt mycket på vad det egentligen är jag har på mig. Dels är de ofta uteslutande i syntetmaterial, och dels så är de antagligen inte så hållbart producerade – varken miljö- eller arbetsmässigt.

Dessa vardagströjor som jag bär varje dag, de ger mig lite dåligt samvete. Jag försöker vara en medveten konsument som jobbar mot hållbarhet i alla plan. Finns det något jag kan göra? Jo, det har jag ju insett att jag kan, genom att ta kontroll över en del av produktionen av de plagg jag har på mig. I det här fallet mina älskade vardagströjor. Att kombinera min kärlek till stickning, som ger mig en slags meditation när jag sitter med det, med hållbarhetstänket och helt enkelt sticka mina egna tröjor. En perfekt kombo!

Först ut av mina vardagströjor blev Sunday Sweater från PetiteKnit. Jag har förälskat mig alldeles ohjälpligt i Mettes tröjor och de passar min vardagsstil utmärkt. Enkelt, modernt, skandinaviskt mode – om jag skulle sätta ord på det. Stilrena, lite oversized tröjor är något jag använder väldigt mycket, och när jag kollar igenom de stickbeskrivningar Mette har på PetiteKnit så får jag extrem sticklängtan – det finns ju så många fantastiska modeller! Beskrivningen till Sunday Sweater är enkel att följa, och jag, som ändå känner mig som nybörjare, hade inga problem att producera min tröja. Tvärt om – det gav mig både självförtroende och lust att skapa mer.

Tröjan är stickad i Drops Air och Drops Kid Silk. En tråd av varje. Det blev det för att det var det som var enkelt att få tag i, även om jag såhär i efterhand har insett att Drops tyvärr kanske inte är det mest hederliga av företag. Det blev en väldigt varm och mysig grå tröja, som dessutom känns otroligt lätt att bära. Så mycket fluff – så lite vikt.

DSC_0120

Mitt nästa projekt blir också en tröja från PetiteKnit – en Contrast Sweater. Denna gång i två garn från Filcolana – Arwetta Classic och Tilia. Jag har dock inte riktigt bestämt mig för vilka färger jag ska använda. Tröjan byter färg 2/3 från överkanten och jag kände mig direkt dragen till färgkombinationen som är omslagsbilden på mönstret – ljusgrått på övre delen och senapsgult på nedre. Problemet var bara att den färgen inte fanns som Arwetta när jag handlade så jag har fått beställa den på nätet, men jag vet inte om det kommer eller i så fall när. Tänk om jag inte gillar kombinationen när det kommer fram? Som backup har jag köpt färgen ekorre i både Tilia och Arwetta så jag kan använda det istället. Om jag trots allt gillar det senapsgula och använder det, så kan jag sticka en Oslohue, en mössa som också är från PetiteKnit. Allt gott, alltså.

Under tiden som jag väntar på att lägga upp min Contrast Sweater så stickar jag på ett par vantar till sambon i garnet som blev över från hans islandströja. Mönstret kommer från Maja Karlssons bok ”Trettiofem vantar”. En tumme kvar, sen är de klara.

Nästa steg i mitt hållbarhetstänk är att fundera på var garnet jag stickar med kommer från, men det får vänta till en annan dag och ett annat inlägg. Ta hand om er!

Annonser

Som en länk mellan dig och mig

När jag och min sambo precis träffats var han inte särskilt van vid eller intresserad av ull som material – varken i kläder eller som något annat. Jag skulle vilja tro att idogt (snällt) tjatande från min sida, tillsammans med långsam introduktion till materialet genom fina fiber som merinoull har gjort att han börjat förstå varför det är ett sånt fantastiskt material. Mitt bästa ullögonblick hittills tillsammans med N kom när jag som bäst höll på med min islandströja, Árni. Min kära sambo till mig; ”Kan inte du sticka en sån till mig också?”, lite sådär försynt och mysigt. Överlycklig av att han ville ha sin egen Léttlopitröja, och för att han ville ha något som jag har gjort så sa jag genast och såklart ja.

LRM_EXPORT_345199036991987_20190212_110706415

Textilhantverkare som jag är, är jag fullt medveten om svårigheten i att värdera sitt hantverk. Jag känner nog redan att jag skulle ha svårt att sticka något för betalning, men jag stickar mer än gärna och ger bort till de som jag vet kommer uppskatta det. Som vantarna jag gav i julklapp till min mamma, eller de vantar jag stickade och gav till en av mina bästa vänner Cathrin, som är en fantastisk textilhantverkare och skräddargesäll. Min sambo sitter oftast bredvid mig när jag stickar och vet således precis hur många timmar det tar att sticka något, och han förstår förstås precis vad det är han ber om. Därför var det enkelt för mig att snabbt säga ja, och låta honom betala för garnet. För att det är något jag verkligen vill göra, för att jag vet att han kommer uppskatta jobbet och plagget något enormt, och framförallt för att han kommer att använda den. Ja, och så kommer jag få sällskap av honom alla sticktimmar också. 😉

Han velade lite om modellen. Först var han inne på en Aftur, men efter att ha funderat lite till blev det en Hlekkur (design Védís Jónsdóttir). Hlekkur är det isländska ordet för länk och det känns extra fint, eftersom tröjan kommer bli som en länk mellan honom och mig – att jag är med honom varje gång han har på sig den. Färgerna är tre enkla, naturfärgade, Léttlopifärger:

0051 White
0052 Black Sheep Heather
0056 Ash Heather

farver
Garnet till tröjan, och ett vantprojekt bredvid

Mönstret är samma grundmönster som till min egen tröja och var för mig ganska lättstickat. Jag tycker om de lite enklare okmönsterna med lite färre färger, så detta passade mig perfekt. Stickningen av bålen gick väldigt fort. Maska efter maska hoppade från ena stickan till den andra och sen helt plötsligt var det dags att sätta ihop den med ärmarna och börja på oket.

hlekur
En bit på vägen

Precis som på min tröja tog jag några designelement från Riddari till den här tröjan, eftersom boken jag har bara ger exempel på olika resår i ärmslut och nederkant. Därflr blev det en rullkant och några stjärnor som på Riddari där.

LRM_EXPORT_345279487581467_20190212_110826865

Sambon fick bestämma hur långt upp resåren i halsen skulle gå, och efter en provning så bestämde han att den var klar. Då var det bara att maska av, fästa trådar och sy igen under ärmarna. I söndags fäste jag den sista tråden och handtvättade den försiktigt. Därefter fick den torka över natten och igår premiäranvändes den av N.

Man kan säga att jag hade en väldigt nöjd sambo hela dagen igår som njöt av sin nya tröja- Det gör mig väldigt glad att se honom i den, så jag är väldigt nöjd med mitt arbete. Tröjan blev dessutom väldigt fin!

LRM_EXPORT_345009763905815_20190212_110112162

Här är den tillsammans med min tröja – ett fint matchande par, precis som vi. ^_^

Julvanten – en julklapp

Till min kära mamma stickade jag ett par vantar i julklapp. Också dem i Léttlopi, det isländska ullgarnet.

 

julvante3-1.jpg

Mönstret kommer från en garn- och mönstergrossist, Järbo Garn, och är skapat av Maja Karlsson – alltså samma som skrivit boken ”Trettiofem vantar” som jag nämnde i mitt förra inlägg. Mönstret innehåller flerfärgsstickning, volanguppläggning och lettisk fläta. En hel del nya moment för mig, men som blev väldigt fina!

Att sticka vantarna var en del av en Knit-A-Long (KAL) inför julen och heter Julvanten. Det var en mysteriestickning så man fick bara en del av mönstret till vanten i taget. Att sticka på det viset passade mig väldigt bra, eftersom man hade deadlines att förhålla sig till.

julvante-1

Jag är väldigt nöjd med resultatet, även om jag hade lite svårigheter med att få rätt stickfasthet till en början. Till slut blev det ett par vantar jag kände att jag kunde ge bort.

På julaftons morgon fick mamma sina julvantar, och jag tror och hoppas att hon blev glad och nöjd med dem. ^_^

julvante2-1

Mönstret till vanten hittar ni här, på Järbos blogg!

http://www.jarbo.se/julvanten-materialinlagg/
http://www.jarbo.se/julvanten-del-1/
http://www.jarbo.se/julvanten-del-2/
http://www.jarbo.se/julvanten-del-3/

Vanten Granskott

Nu efter min islandströja har jag varit väldigt väldigt sugen på att sticka mera. Dels har jag haft restgarner efter tröjan, samt blivit inspirerad av så mycket fint man sett på Ravelry och Instagram, och nu till slut så var jag inne i en bokhandel för att köpa kartong till en julklapp så såg jag Maja Karlssons bok ”Trettiofem vantar” på bästa hyllplats. Jag har suktat efter vantmodeller från den boken sedan jag insåg att stickning var roligt på riktigt, så det var ett väldigt enkelt spontanköp.

49092824_994246134116977_1922469538268446720_n

Mitt första val ur boken var att sticka vanten Granskott som jag sparat på Ravelry sedan ett par månader tillbaka. Det är en vante stickad i Léttlopi vilket gjorde valet ännu enklare. Färgerna jag har använt är

0056 Light Ash Heather
1407 Pine Green Heather

där den första är bottenfärgen och den senare mönsterfärgerna i granarna.

48413561_749550815431072_2661846397338255360_n48429639_2284860411596689_7607867599392604160_n

Vantarna stickades i fredags, då jag julstök till trots hade en hel dag att sticka över. En mycket trevlig dag då man fick lov att bara ägna sig åt roliga saker, slappna av och stressa ned.

Idag invigdes vantarna på en tur runt Ivösjön i Bromöllatrakten, med mycket gott resultat och varma fingrar. En väldigt nöjd och glad Andrea, som dessutom är mycket sugen på att sticka resterande vantar i boken. ^_^

48961980_1425631447568380_3453831627916967936_n

Min Islandströja – Färdig Árni

LRM_EXPORT_1201180013907976_20181125_132650234

I tisdags, alltså för fem dagar sedan, kom jag hem från en drygt två veckors resa till Oman. Precis innan vi reste hade jag hunnit sticka till ungefär halva oket på min islandströja och ville verkligen inte sluta. Planen var att ta med stickningen till den Omanska öknen och fortsätta vid tillfälle, och visst fick stickningen följa med i packningen.

Oman var ett riktigt häftigt land. Fantastiska människor och häftig geologi och natur. Jag är väldigt lyckligt lottad att ha fått möjligheten att åka dit på exkursion med skolan.

Men, det fanns absolut ingen tid över till att sticka. Istället satte jag igång med det igen så fort jag kom hem. Det roströda garnet tog slut när det var ca 10 varv kvar, så jag fick avsluta precis innan resåren i förrgår kväll. Igår fick jag fort köpt ett nystan till, och till slut blev tröjan klar! Fästning av trådar och söma under ärmarna gick fort, och sen var det dags för en försiktig tvätt.

Idag vaknade vi till en fantastisk kall och solig novemberdag. Frosten låg kvar på marken och det ångade om andedräkten. En perfekt dag för en promenad längs älvstranden!

Niclas hjälpte mig med fotandet, och nu har jag förevigat min första stickade tröja. Jag är väldigt nöjd och stolt över mig själv. Den har några mindre fel i mönstret, men det är inget jag bryr mig om. För det mesta är det inget som ens syns, och för att vara första gången jag stickar mönsterstickning så är jag riktigt impad av mig själv faktiskt. 😉

Jag kommer få mycket värme från min tröja, och förhoppningsvis kommer jag kunna åka tillbaka till Island inom en hyfsat snar framtid och använda den där den på riktigt hör hemma. ♡

Min islandströja – del 1

Jag anser mig själv vara, som ni kanske vet om ni läst det första inlägget här, en nybörjare på stickning. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna sticka något mer avancerat än halsdukar, och aldrig något i flerfärgsmönster. Det höll sig tills jag bodde på Island och blev inspirerad att sticka min egen lopapeysa. Jag kom inte igång förrän fyra månader efter att jag kom tillbaka från Island, och det var egentligen inte förrän Kammebornias Riddari-KAL (knit-a-long) hade börjat.

IMG_5422
Lagom nöjd Andrea som precis har börjat med kroppen på tröjan.

På Island köpte jag ett mönsterhäfte som heter ”Create your own lopapeysa”, sammansatt av Auður Björt Skúladottir. Häftet är resultatet av hennes kandidatarbete som handlade om just islandströjan och består av ett grundmönster till tröjan med möjlighet att välja olika mönster på oket. Mönsterna är mer eller mindre välkända sådana (exempelvis Afmaeli), och kommer alla från Ístex som samarbetat med Auður i framtagandet av häftet. Det finns även instruktioner på hur man gör sin tröja mer personlig.

Något som kommer bli intressant med det här tröjprojektet är att se slutresultatet. Det kommer vara den första tröja jag någonsin stickar, så jag förväntar mig lite barnsjukdomar med tröjan. Det kommer också vara första gången jag provar på flerfärgad mönsterstickning, så det är också en nyhet, men jag tror att det kommer att bli bra i slutändan.

Min tröja

Jag har valt att utgå från mönstret Árni som är beskrivet i boken. Det har en lägre svårighetsgrad då det egentligen inte kräver mer än en mönsterfärg, men jag har bestämt att jag kommer ha två mönsterfärger utöver grundfärgen. Något som jag saknade var dock bårderna i ärmslut och nederkant på tröjan, en detalj som man hittar på Riddari. Som tur väl är så är båda mönsterna designade av Védis Jónsdottir och är i stort sätt samma när det gäller själva tröjan. Därför var det väldigt lätt att låna beskrivningen för bårderna och sätta dem på min egen tröja.

LRM_EXPORT_330859485047562_20181019_170823334
Min tröja efter första kvällens stickning.

Mina färger

Färgerna i min tröja är:
A: 1407, Pine Green Heather
B: 9427, Rust Heather
C: 0085, Oatmeal Heather

Jag stickar i Lettlópi från Ístex med stickor 3,5 och 4,5 normalt, med stickor 5 i mönsterstickningen i kroppen.

IMG_5425
Ärmarna växer fram. Här är det bara några centimeters stickning som saknas innan de är klara.

IMG_5430

Välkomna!

Hej!
Vad glad jag är att just du tittat in hos mig. Jag heter Andrea och har en stor kärlek till ett visst material; ULL. Det visar sig oftast i att jag nästan alltid har minst ett plagg av det förträffliga materialet, från isigaste vinter till varmaste sommar.

jag

Min väg till att älska yllet började när jag var runt 15 år och började intressera mig för historiskt återskapande. I skandinavisk historisk tid har det främsta materialet för kläder varit ull, och det är något jag har tagit till mig efter åratal av använding och research kring medeltida och tidigmoderna kläder. Jag bloggar även om detta på min första blogg; Recreating History.

Jag har alltid varit inspirerad av mina stickande vänner som producerar så mycket fina saker, men jag har länge sagt att jag inte kan sticka. Det förändrades för ett par år sen när min vän Jennie hjälpte mig att sticka ett par (ull-)strumpor mot att jag lärde henne att spinna (ull). Sedan dess har jag lite trevande stickat några handledsvärmare, ett par halsdukar och en sjal – fortfarande väldigt säker på att jag inte kunde sticka.

Mina morföräldrar bodde en tid på Island under tidigt 60-tal och hade med sig hem några islandströjor – lopapeysa – som jag har fått ärva två stycken. Den ena är mitt absolut bästa värmeplagg och i våras (2018) fick jag äntligen åka till Island, först en vecka i mars och sedan i två hela månader för att jobba med mitt masterarbete uppe på de isländska glaciärerna.

grims
Jag på den isländska glaciären Vatnajökull, under en tio dagar lång forskningsexpedition, juni 2018.

På Island inspirerades jag än mer, av nyfunna, stickande vänner, naturen och de vackra, praktiska, islandströjorna. Jag bestämde mig för att sticka min egen islandströja, men det dröjde flera månader efter att jag kom hem till att jag kom igång och började sticka min islandströja. Faktiskt ända tills förra veckan, då Pia Kammeborn på Kammebornia startade sin tredje islandströje-KAL (knit-a-long). Nu är jag igång, och mer om min tröja kommer ni att få se i mitt nästa blogginlägg! Tänk att stickning kunde vara så roligt och flyta på så bra!

LRM_EXPORT_330859485047562_20181019_170823334
Min blivande islandströja.

Så för att kunna dela med mig av mina tankar och mitt skapande har jag nu skapat den här andra bloggen, Med ull på stickorna, och jag hoppas att ni följer med mig på min stickningsresa!

Nu har ni fått veta lite om mig, så jag är lite nyfiken på dig som läser. Vem är du, och vad är din hobby? Skriv gärna en kommentar och berätta!

Andrea